tisdag 6 april 2010

Även Alliansen måste värna naturen, vattnet och livet


Ser att Naturskyddsföreningen kritiserar regeringen för att den på flera områden inom miljöpolitiken backar oss tillbaka till tider före 70-talet.

Den finns en annan eftergivlighet som oroar och det är Reinfeldts & Olofssons inställning till uranbrytning i Sverige. De säger sig numera vara öppna för uranbrytning och frångår därmed tidigare regeringars orubbliga motstånd sedan folkomröstningen om kärnkraft 1980. Vår nuvarande regering har varken hörsammat uppmaningarna från folket eller Weapons of massdestruction, WMD, som uppmanat vår regering att inte tillåta uranbrytning i Sverige. Alliansen har gett upp sitt uranmotstånd.

Utländska uranbolag har fått dukat smörgåsbord sedan minerallagen uppluckrades 1992. Ekonomiska intressenter världen över kan skaffa undersökningstillstånd billigt som en inmutning i Sverige. Och sedan kronoandelen avskaffades, 50 % till det allmänna, får gruvbolagen behålla, 99,85% av vinsten från mineralutvinningen. Nu finns över 233 beviljade tillstånd för att söka efter uran eller sannolikt uran i 66 kommuner och 12 län. Uranbolaget Mawson Resources från Kanada med Kamprad som medfinansiär säger sig vilja bryta uran vid sjön Stor-Dobblon i Sorsele kommun i Lappland.

Vår näringsminister, med landsbygdsutveckling, kraft- och mineralindustri i portföljen, säger att vi ska tjäna pengar på att producera mer el i landet för exportmarknaden. Olofsson intygar samtidigt att uranbrytning ska miljöprövas som vilken annan gruvverksamhet som helst. ”Vi har ju världens hårdaste miljölagar så uranbrytning kan nog ske säkert här”. Men det sker inte ens vid annan gruvbrytning. av guld, koppar och zink. Vi har sett hur otillåtna giftutsläpp skett vid oskyldigare gruvbrytning som i Blaiken, Svartliden och Aitik.

Uranbrytningen blir inte säkrare av att denna regering samtidigt drar ner på anslagen till de myndigheter som har i uppdrag att se till att dessa miljölagar verkligen efterlevs. Vi behöver skärpningar både i miljöbalken och minerallagen samt ökade anslag för miljötillsyn & miljöprövning - ett förstärkt försvar av våra gemensamma naturikedomar.

söndag 4 april 2010


Jakten efter uran är större än någonsin i vårt land. Bara i Västerbotten har sedan 2005 flera bolag beviljats tillstånd för att leta uran på ett 35-tal områden efter fjällranden och i skogslandet. Det är t ex vid Aborrviken och Björkråmyran, Åsele kommun, Aronsjö i Vilhelmina, Ormsjö i Dorotea, Långtjärn vid Stor-Dobblon i Sorsele samt Gunnarn och Laisbäck i Storuman. De senare med avrinning mot Umeälven därifrån dricksvatten hämtas för befolkningen i tätorter som Lycksele och Umeå. Vi måste självklart välja vatten för livet och evig tid istället för uranbrytning för någon generations förbrukning av uran. De gäller både i vårt land och i andra folks länder.

Idag växer motståndet mot uranbrytning över hela landet och runt om i världen. Här i länet finns motståndet ordnat i nätverket ”Nej till uranbrytning i Västerbotten”, om vilket Ni läsa mer på nätet. Vi är hittills ca 7 500 personer som undertecknat uppropet och fler ska vi bli vara när det överlämnas till regeringen i höst.
Ovanstående text är del av tal från Sara-dagen på Bildmuséet, Gamlia i Umeå 27 mars.